Är på en föreläsning och föreläsaren fokuserar bara på sig själv. Han försöker koppla hans egna erfarenheter till ämnet men lyckas sådär... Vad jag ser är en självupptagen person som bara vill gotta sig själv i sin framgång.

är en av de bästa sakerna med sommaren. När jag går in hos Hagis (fruktaffären) köper jag alltid dessa och äter på vägen hem   

Nala löper just nu och är hemma om dagarna så jag och Lu bollar "jobba hemma" tid. De två senaste dagarna har det resulterat i att jag har jobbat ca 6h/dag (jag brukar annars vara duktig när jag jobbar hemma), och imorgon ska jag ut i skärgården men andra doktorander för att leka lekar   

Jag har även gjort min första app under denna hemma tid! Hello world! Detta var väldigt lätt när man följde tutorialen, men svårt när man ska börja skapa eget.

Jag och Lu har målat en vägg vit i vardagsrummet   

Jag har tittat på för många avsnitt av Gossip Girl, har typ fastnat i den serien nu. Allt som finns på Netflix måste man ju se   

När jag har varit påväg hem sådär mitt på dagen från jobbet har jag även stannat i stan och handlat saker som behövts. Jag köpte en väldigt behövlig svart t-shirt på H&M, vilken följdes ner i shoppingkassen av 3 andra linnen, en tröja och en skjorta. Köpte ett par skor på rea, tjitjing! :)

Jag joggade även 2.4 mil igår enligt Runkeeper, jag slog alla mina rekord! Men det var ju inte riktigt sant, appen hade typ blivit knäpp och skapat ett virrvarrspår.

Nä, jobbet får vänta lite till nästa vecka...

Idag var jag på en föreläsning om stress och här kommer en av många slides som visades:

Den beskriver symptom vid stress alltså. Men hallå, jag har typ alltid haft svårt att komma ihåg saker vilket är nog orsaken till att jag har dragits till logikens ämnen i skolan. Min kreativitet är absolut inte på topp, när ska man vara kreativ egentligen? Beslut kan jag väl ta, men jag har alltid varit känslig mot ljud och ljus. Finns det typ ersättning att få om man har dessa symptom fast man inte är speciellt stressad? Eller är jag den sista som upptäcker att jag är stressad? Och när jag blir stressad enligt min mening, kommer jag bli helt panikslagen då?

Efter ett par inlägg om gnäll kommer ett lite mer konstruktivt inlägg. Jag har upptäckt att jag blir äldre och visare   , och vad det innebär är att man inte alltid ska gå på trevligheten hos människor. Det finns människor som genom att vara trevligt lurar sig in i minsta lilla vrå, och helt plötsligt accepteras allt de säger. Nä, nu mer åren (haha, det låter som om jag är 100 eller nåt), lyssnar jag mer på vad folk faktiskt säger och väljer själv vad jag ska tycka (dock säger jag det inte alltid, men det kommer väl när jag blir ännu äldre).

Jag avskyr byråkratin på universiteten. Den fungerar aldrig som den ska! Jag fattar verkligen inte varför. Jag har så många olika exempel att ta upp så att det svämmar över, och det är från KI, SU och KTH. Jag fattar inte problemet! Är det så svårt att hålla ordning? Jag gör det UTAN att det är min specifika arbetsuppgift. Om det dessutom är den enda arbetsuppgiften man har; att ha koll på saker, ska man inte vara bra på det då???

Det värsta jag vet är att "folk" (ja, jag klumpar ihop dom) är så jälvla bra på att ljuga när det gäller administrativa saker, så att de får sin rätt i regelverket. Tex så måste jag boka ett rum till mitt seminarie nu, och jag får svaret "det finns inga föreläsningssalar". Nähä? Då har jag mitt seminarie i skogen då?? När min handledare pratar med dem så är detta inte alls fallet (som han antagligen förstod), utan de har inte lagt schemat än, vilket egentligen betyder att ALLA salar är lediga! SUCK puck!

Jag får dessutom känslan av att det blir värre och värre! Dokument som inte stämmer överens, kurser som hokuspokus försvinner etc. Dessutom har universitetsvärlden fungerat på samma sätt i typ 100 år. Kan det verkligen vara så svårt då?

Jag kan väl typ mala på om det här i en evighet, men lite diciplin tack! Lite mindre fikaraster och lite mer struktur. Borde flytta till Tyskland!   

Jo, jag har ett problem. Min handledare läser aldrig texter jag skickar honom förrens precis innan deadline. Just nu handlar det alltså om licen. Jag hoppas på att få kommentarer imorgon men vem vet, jag kanske inte får de då heller. Den ska lämnas in senast på onsdag. I vilket fall så hanterar jag det här problemet med att jobba jättemycket dagarna innan, vad har jag för val lixom? Just nu handlar det om i helgen. I princip så vet jag att jag måste jobba hela helgen. Grejen är, att kommentarerna jag får från honom är värdefulla, eftersom han vet så mycket mer än mig om ämnet. Dock har jag lust att säga "släng dig i väggen" när han kommer så pass sent med kommentarerna. Jag ser det här som ett problem, men jag blir tvungen att lösa det (genom att jobba stenhårt). Men när jag löser det verkar min handledare tycka att vi inte hade ett problem, och gör det igen. Även fast jag löser problemet betyder ju inte det att det inte existerar! Jag blir bara så otroligt trött! Det är som om jag har att göra med en 3åring  .

Hade en sjuklingdag igår, då jag bara låg i sängen och snörvlade och på det fick ont i huvet och mådde superilla. Efter att inte ha fått ner nån mat på hela dagen förutom vatten, så kändes det som om jag borde få i mig nånting, så jag frågar Lu efter ett glas saft. Lu säger "men ett glas mjölk kanske är bra", "du kan få oboj i också", och jag svarar "nej jag vill ha saft". Lu kommer sedan hjälpsamt in med ett glas oboj, men det kunde jag ju inte få ner! Suckpuck. Ett par timmar senare fick jag även mitt saftglas.