När vi skaffade Nala tänkte jag att hon skulle följa med mig ut och jogga när hon blev stor. Att hon skulle vara den som får ut mig och håller igång träningen. Kan ju bara säga att så inte är fallet! Visst får hon ut mig, men jogga gillar hon inte att göra speciellt länge. Korta rundor går bra, men helst vill hon ägna sig åt sitt på promenaden (sniffa, leta mat, titta på rådjur, hälsa på andra hundar osv).

Rent genrellt sätt så är faktiskt de hundägare jag träffat ute på mina promenader inte speciellt vältränade. Det är nog en ren lögn att en hund håller en i form. Visst får den en att gå ut, men om man vill träna så är den inte bästa sällskapet.

Ja, här hemma jobbas det för fullt, av mig (det är bara jag som är hemma). Jag har städat, diskat, fixat med ekonomin, lagt ut en matta i nya rummet (supernöjd!)

och även satt upp dörren (inte supernöjd-den sitter inte så bra och går knappt att stänga   ).

Egentligen borde jag jobba med jobbsaker, men har en såndär halvsjuk dag, när huvudet är igengrötat för att man typ kommer bli sjuk om man inte tar hand om sig. Men jag har faktiskt gjort lite, försökt lixom. Men eftersom motivationen inte heller är på topp just nu känns det rätt hopplöst!   

Där sprack träningen för första gången också. Jag tog faktiskt med simkläder imorse, men efter jag lämnat Nala på hunddagiset var det bara att vända hem igen med tunga steg, självklart med samma busschaufför som påpekade att jag tappat hunden. Känns alltid lite extra svårt att lämna kvar henne på dagis när jag faktiskt ska vara hemma, men det bästa för henne är nog ändå rutiner. Sen är jag inte det bästa sjuksällskapet, även om hon är det för mig, bästa vovven .

Imorgon ska jag nog försöka hitta tillbaka till gymmet iaf. Lu är i Tallin med jobbet så han har "vilodagar" som han kallar det. För mig blir det vilodagar på landet med Pappa i helgen   .

Jag och Lu har börjat träna varje morgon! VARJE dag (vardag) åker vi med bussen 10 i 7, lämnar Nala på dagis och går sen till gymmet, för att åka till jobbet när vi är klara. Vi kommer även hem typ samtidigt då vilket är superbra :) Och inte heller alltför sent! När vi kommer hem kan vi dessutom skita i resten av dagen, ta det lugnt och laga middag/titta på tv/gå ut med Nala eller nåt annat som vi känner för att göra. Detta har pågått i typ en vecka så jag kan ju inte säga att det är en rutin ÄN, men det ska minsann bli! Det är så skönt att veta vad man ska göra, allt blir så mycket effektivare då.

I vilket fall, kvällens diskussion:

"Jag borde kanske duscha ändå, jag måste raka benen och jag duschar ju aldrig hemma nuförtiden.."

"Snöret, not my type of discussion"

Nähä...

Men nu kan jag också säga så när Lu pratar om nåt trist ;)