Det är många skillnader mellan svensk och japansk kultur. Nu när jag varit här ett tag så känns det som om jag kan generalisera lite över vad jag har sett i varadagen. Både om hur samhället fungerar och hur japaner beter sig.

- Japaner är väldigt artiga, de respekterar "ledaren" och tvekar inte att följa vad den säger. En gymnastikgrupp på hotellet tackade alla tränaren när de gick ut från frukosten (eller kanske bara sa godmorgon). De tar även hand om en och ser till att man har det bra var man än är.

- De stannar däremot inte vid övergångsställen. Aldrig. En ignorant svensk skulle dö inom några sekunder.

- Det är en extrem blandning av hög och låg ljudnivå här. De pratar lågt och artigt med varandra, men "personalen" skriker TACK när du går.

- De försöker verkligen prata engelska, fast dom inte kan. Den engelska de lärt sig i skolan räcker verkligen inte långt.. men de försöker verkligen.

- Japaner går till läkaren för minsta lilla, och när han säger att det inte är så farligt tolkar de det som om de kan gå till jobbet. De går alltså väldigt ofta till jobbet sjuka, fast med munskydd. Är fortfarande förvånad över att jag inte sett ett Hello Kitty munskydd.

- De är inte alls lika stressade som i Sverige, de tar en sak i taget. Dock verkar deras "saker" dra över på tiden, och de prioriterar inte sömn. Istället sover de överallt. Så fort de får tråkigt, tex på tunnelbanan eller på en tråkig föreläsning. Ingen skäms över att somna heller.

- Japaner är väldigt organiserade lokalt sett. Tex en forskningsgrupp på universitetet är väldigt organiserad, även en viss tåglinje har en enorm struktur på hur man köper biljetter, går på tåget osv. Men de generella infrastrukturerna saknas. Alla tåglinjer i Japan har tex olika räls. Från Sendai åker två olika tågföretag åt samma håll, på olika räls! Dock är det ju alltid "raka spåret" för tåget då. På universitetet finns det inte heller bara ett trådlöst nätverk, eller möjligtvis två, som vi har på KTH (Eduroam och KTH Mekanik). Varje grupp av strudenter verkar göra iordning sitt eget nätverk, med en egen router.

- Ingen sätter sig på tbanan fast de är i en knökfull vagn. Det är inte som i Sverige där ingen respekterar de prioriterade sittplatserna, här är alla sittplatser prioriterade. Dock finns det små bussar där alla måste sitta.

- De har ett väldigt varmt klimat. Både mänskligt där alla bryr sig om varandra, men också typ 30 grader på kontoret. Jag fattar inte hur de överlever (och är det inte lite slöseri med energi?). I början öppnade jag fönstret, men det stängdes ju ibland, så efter ett par dagar fick jag en fläkt.

Jag bloggar visst inte så ofta, hoppsan. Nu är det dessutom mitt i natten i Sverige, men inte för mig, för jag är i Japan. Det är en otrolig fördel att jobba i Japan när hela Sverige sover, då får jag har superdatorerna för mig själv! Dock blir man även väldigt ensam här. Min handledare tyckte jag skulle åka hit i 3 månader, herrejössesasså. Vad skulle jag tagit mig till? Ytterst få Japaner kan engelska, och de som kan engelska vill man kanske inte besvära med ALLT. Man får ta hand om sig själv typ. Tack å lov för internet :)

Jag kom hit för nästan två veckor sedan. Förra helgen (första helgen jag var här) åkte jag till Tokyo och hälsade på en kollega som disputerade i januari, och som nu jobbar i Tokyo. Han tog med mig på äventyr på stan, men även till Fuji! Jättefint väder fick vi :)

Det var som svensk sommar. Här verkar de dock tycka att det är kallt och har tom på sig mössor när solen inte skiner. Själv svettas jag typ ihjäl. 

En rolig grej är att bebisen har typ anpassat sig efter dygnsrytmen här, på samma sätt som den hade det hemma. Den sparkar på hyffsat bestämda tider, runt 11, 16 och 22 som mest. Ska tänka på det nästa vecka när jag åker hem, om den blir förvirrad eller så :P