Lu och Nala är dom bästa som finns för mig!

Lu tänkte jag väl inte hänga ut så mycket, men Nala tar nog inte illa upp. Hon är alltid glad och hon gör alltid som hon vill. Jag tror det är därför hon är glad. 

Nala är alltid glad över att få följa med. Då trivs hon bäst. Om alla är ute och går så är hon sjukt nöjd. Bäst är det om hon får bada också, då blir allt lite bättre. Det tog inte så lång tid att lära känna Nala, kanske för att hon har en himla stark personlighet. Det är tur att hon gillar godis, då kan man i alla all muta henne, för det har hon inget emot. 

Veganprat!

Vi äter inte så mycket kött hemma. Vi är inte vegeterianer men försöker undvika att äta kött, och tänker även på vad vi köper för kött. Det som är viktigast tycker jag är att man är medveten om vad man äter. Att man vet var köttet kommer från, att man vet att djuret behandlats väl, vilket tyvärr är jättesvårt idag. I programmet säger de "folk har ju ingen aning egentligen", och det tror jag verkligen på. Helst äter jag därför viltkött. Då har ju djuren levt i det fria.

I vilket fall, här om dagen var det en person som sa till mig; "jag tycker inte om att veta vad jag äter för kött, och jag berättar inte det för min son". Anledningen var att hon inte ville ha dåligt samvete, och han skulle äta kött utan att protestera även fast han åt ett djur. MITT I PRICK! Det är EXAKT vad de stora köttproducenterna vill, att vi är ignoranta. Va arg jag blev, på insidan. Producenterna skyller på oss, att vi äter mycket kött för att pressa priserna, men de manipulerar oss så att vi inte ska behöva ta något ansvar alls och därför pressar priserna. Jag skulle bara vilja säga skärp er till de flesta. Är det någon som varit med och slaktat ett djur? Inte jag heller, men jag kan ju tänka mig. Rensa ur tarmar osv, som de pratar om i programmet. Men jag vill inte lägga mig i hur andra människor tänker. Alla har ju en poäng med vad de gör, men ibland undrar jag, förstår inte vissa hur företagen försöker påverka en? Man kanske inte ska äta en hel kossa till middag. Det enda företagen vill är att tjäna pengar. Det enda! Det finns ingen annan tanke bakom det, tyvärr. 

Tänkte bara säga det till alla er som harklar er lågt i varje andetag, snuvar försiktigt på tåget eller pratar tyst för er själva: VI HÖR ER! 

Seriöst, hosta till om ni behöver det, snyt er eller håll tyst bara. Även fast man inte hör vad ni säger i ert mummel så hör jag just själva mummlet, konstant! Kan ju dock bara plugga in hörlurarna i detta fall, men inte på en föreläsning under ett harkelscenario. 

Det är fortfarande ytterst oklart!

På senaste har jag tänkt på att flytta till Norrköping. Där kan vi köpa vårt drömhus (eftersom det är billigare) och cykla överallt. En mycket behändigare stad! Där kan säkert båda två få jobb dessutom, men vad ska vi jobba med?!

Om jag ska göra precis vad jag vill kommer jag...

- ta hand om Nala och våra hönor vi isf har

- läsa mer matte + kurser som jag tycker är intressanta men ännu inte läst klart

- generellt läsa böcker (Saknar det! När man doktorerar finns det inte riktigt ork över till att sätta sig med en bok hemma också). 

- sy mjukisbyxor till barn med namnet på rumpan

- bli rik på att placera pengar

- skriva en bok

- göra en egen app

- träna till ett triathlon

Men det är väl inte mycket att hänga upp??! Så jag måste ju skaffa ett riktigt jobb..

Har en känsla av att jag kommer söka de jobb som finns ute när jag slutar doktorera, förhoppningsvis få ett av dom för att sen nöja mig med det. Vet inte alls vad det skulle vara men det får jag väl se..

Trist första inlägg det här blev då! Målet var ju att komma fram till min livsplan och sedan referera till det här inlägget varje gång jag klarade ett delsteg på vägen   

Här kommer det skrivas för fullt igen! Men jag börjar imorgon... *försöker hitta en smiley som gäspar*.