Det är många skillnader mellan svensk och japansk kultur. Nu när jag varit här ett tag så känns det som om jag kan generalisera lite över vad jag har sett i varadagen. Både om hur samhället fungerar och hur japaner beter sig.

- Japaner är väldigt artiga, de respekterar "ledaren" och tvekar inte att följa vad den säger. En gymnastikgrupp på hotellet tackade alla tränaren när de gick ut från frukosten (eller kanske bara sa godmorgon). De tar även hand om en och ser till att man har det bra var man än är.

- De stannar däremot inte vid övergångsställen. Aldrig. En ignorant svensk skulle dö inom några sekunder.

- Det är en extrem blandning av hög och låg ljudnivå här. De pratar lågt och artigt med varandra, men "personalen" skriker TACK när du går.

- De försöker verkligen prata engelska, fast dom inte kan. Den engelska de lärt sig i skolan räcker verkligen inte långt.. men de försöker verkligen.

- Japaner går till läkaren för minsta lilla, och när han säger att det inte är så farligt tolkar de det som om de kan gå till jobbet. De går alltså väldigt ofta till jobbet sjuka, fast med munskydd. Är fortfarande förvånad över att jag inte sett ett Hello Kitty munskydd.

- De är inte alls lika stressade som i Sverige, de tar en sak i taget. Dock verkar deras "saker" dra över på tiden, och de prioriterar inte sömn. Istället sover de överallt. Så fort de får tråkigt, tex på tunnelbanan eller på en tråkig föreläsning. Ingen skäms över att somna heller.

- Japaner är väldigt organiserade lokalt sett. Tex en forskningsgrupp på universitetet är väldigt organiserad, även en viss tåglinje har en enorm struktur på hur man köper biljetter, går på tåget osv. Men de generella infrastrukturerna saknas. Alla tåglinjer i Japan har tex olika räls. Från Sendai åker två olika tågföretag åt samma håll, på olika räls! Dock är det ju alltid "raka spåret" för tåget då. På universitetet finns det inte heller bara ett trådlöst nätverk, eller möjligtvis två, som vi har på KTH (Eduroam och KTH Mekanik). Varje grupp av strudenter verkar göra iordning sitt eget nätverk, med en egen router.

- Ingen sätter sig på tbanan fast de är i en knökfull vagn. Det är inte som i Sverige där ingen respekterar de prioriterade sittplatserna, här är alla sittplatser prioriterade. Dock finns det små bussar där alla måste sitta.

- De har ett väldigt varmt klimat. Både mänskligt där alla bryr sig om varandra, men också typ 30 grader på kontoret. Jag fattar inte hur de överlever (och är det inte lite slöseri med energi?). I början öppnade jag fönstret, men det stängdes ju ibland, så efter ett par dagar fick jag en fläkt.

Jag bloggar visst inte så ofta, hoppsan. Nu är det dessutom mitt i natten i Sverige, men inte för mig, för jag är i Japan. Det är en otrolig fördel att jobba i Japan när hela Sverige sover, då får jag har superdatorerna för mig själv! Dock blir man även väldigt ensam här. Min handledare tyckte jag skulle åka hit i 3 månader, herrejössesasså. Vad skulle jag tagit mig till? Ytterst få Japaner kan engelska, och de som kan engelska vill man kanske inte besvära med ALLT. Man får ta hand om sig själv typ. Tack å lov för internet :)

Jag kom hit för nästan två veckor sedan. Förra helgen (första helgen jag var här) åkte jag till Tokyo och hälsade på en kollega som disputerade i januari, och som nu jobbar i Tokyo. Han tog med mig på äventyr på stan, men även till Fuji! Jättefint väder fick vi :)

Det var som svensk sommar. Här verkar de dock tycka att det är kallt och har tom på sig mössor när solen inte skiner. Själv svettas jag typ ihjäl. 

En rolig grej är att bebisen har typ anpassat sig efter dygnsrytmen här, på samma sätt som den hade det hemma. Den sparkar på hyffsat bestämda tider, runt 11, 16 och 22 som mest. Ska tänka på det nästa vecka när jag åker hem, om den blir förvirrad eller så :P

I morse gick jag upp kl 6 och gick/sprang med Nala. Bäst att börja på riktigt nu när jag ska jobba igen! Tydligen var det även lite jobbigt för Nala som sen sov vidare och tassade först in i datorrummet där Lu satt runt 2-3 på eftermiddagen. Tänkte börja varje morgon på det sättet    

Tanken är att Nala ska vara hemma på dagarna nuförtiden. En av oss börjar jobba lite tidigare och en lite senare så vi kan matcha tiderna. I början var jag lite orolig för om det skulle fungera, men då glömde jag att vi har en ganska lat hund. Om hon får en promenad på en timme då hon får skutta och leka så sover hon gärna 8 timmar på det. Vi ska antagligen få lite extra hjälp av en pensionär i området ändå, ska träffa honom på onsdag för att se vem han är   

Nala löper just nu och är hemma om dagarna så jag och Lu bollar "jobba hemma" tid. De två senaste dagarna har det resulterat i att jag har jobbat ca 6h/dag (jag brukar annars vara duktig när jag jobbar hemma), och imorgon ska jag ut i skärgården men andra doktorander för att leka lekar   

Jag har även gjort min första app under denna hemma tid! Hello world! Detta var väldigt lätt när man följde tutorialen, men svårt när man ska börja skapa eget.

Jag och Lu har målat en vägg vit i vardagsrummet   

Jag har tittat på för många avsnitt av Gossip Girl, har typ fastnat i den serien nu. Allt som finns på Netflix måste man ju se   

När jag har varit påväg hem sådär mitt på dagen från jobbet har jag även stannat i stan och handlat saker som behövts. Jag köpte en väldigt behövlig svart t-shirt på H&M, vilken följdes ner i shoppingkassen av 3 andra linnen, en tröja och en skjorta. Köpte ett par skor på rea, tjitjing! :)

Jag joggade även 2.4 mil igår enligt Runkeeper, jag slog alla mina rekord! Men det var ju inte riktigt sant, appen hade typ blivit knäpp och skapat ett virrvarrspår.

Nä, jobbet får vänta lite till nästa vecka...

Jag avskyr byråkratin på universiteten. Den fungerar aldrig som den ska! Jag fattar verkligen inte varför. Jag har så många olika exempel att ta upp så att det svämmar över, och det är från KI, SU och KTH. Jag fattar inte problemet! Är det så svårt att hålla ordning? Jag gör det UTAN att det är min specifika arbetsuppgift. Om det dessutom är den enda arbetsuppgiften man har; att ha koll på saker, ska man inte vara bra på det då???

Det värsta jag vet är att "folk" (ja, jag klumpar ihop dom) är så jälvla bra på att ljuga när det gäller administrativa saker, så att de får sin rätt i regelverket. Tex så måste jag boka ett rum till mitt seminarie nu, och jag får svaret "det finns inga föreläsningssalar". Nähä? Då har jag mitt seminarie i skogen då?? När min handledare pratar med dem så är detta inte alls fallet (som han antagligen förstod), utan de har inte lagt schemat än, vilket egentligen betyder att ALLA salar är lediga! SUCK puck!

Jag får dessutom känslan av att det blir värre och värre! Dokument som inte stämmer överens, kurser som hokuspokus försvinner etc. Dessutom har universitetsvärlden fungerat på samma sätt i typ 100 år. Kan det verkligen vara så svårt då?

Jag kan väl typ mala på om det här i en evighet, men lite diciplin tack! Lite mindre fikaraster och lite mer struktur. Borde flytta till Tyskland!   

Jag skulle vilja kalla mig en person som inte tjatar, vilket antagligen inte alltid stämmer, men mitt mål är att inte tjata på folk. Om jag bjuder in till fest eller försöker förmedla någonting så antar jag att de som vill komma, eller är intresserade av att lyssna gör det. Så tror jag det allmänt är också. Om man själv är intresserad, eller verkligen vill gå på en fest, då gör man ju det. Om man inte vill komma, och gör det ändå, då är man ju faktiskt inte roligt sällskap.

I vilket fall, jag blir förundrad vilket tjat det är på vårt jobb om att gå på vissa seminarier, föreläsningar eller luncher. Påminnelser sänds ut, vissa går och knackar på för att locka med en till ett visst seminarie och till vissa seminarier mutar de tom med att man får lunch där. Hallååå... varför är det så vilktigt att ha människor på ett seminarie som inte vill vara där? Eller som bara kommer för maten?

Om jag går på ett seminarie är det iaf för att jag är intresserad. Då kommer jag inte heller gnälla på ett dåligt seminarie eftersom jag vet att jag valde att gå dit, ingen annan valde åt mig.

Tänkte blogga lite framför tvn. Tittar på White Collar, ett ganska bra program faktiskt. Första avsnittet var väääldig bra, men resten har inte riktigt hållit samma standard. I vilket fall, multitasking. Det gjorde jag imorse också då jag lyckades gå på två möten som var samtidigt. Och med gå på menar jag att inte missa någon information som var på något av dem, det betyder även att ett av mötena var väldigt innehållslöst.

De senaste dagarna har jag gjort massa saker av olika sorter. Jag och Lu har kommit igång med renoveringen igen, arbetsrummet är nu färdigt! Så jag fortsatte med att måla om våra arbetsbord. Det är väldigt tacksamt att måla med svart färg, ett lager räcker ju typ!

Alltså, jag hinner inte med   

Jag vill göra massor av saker på kontoret, men när 17 ska jag göra dom?? För mig är det viktigt att få min fritid, så jag försöker att inte jobba alltför mycket, men jag hinner ju inte göra allt!! Jag tycker verkligen att jag är tidseffektiv, men ändå så är det möten och annat som bara kloggar igen dagarna. Aldrig får jag bara jobba, göra det som jag ska göra. Imorgon ska jag dessutom med bilen och byta ett däck, sen ska jag på lunch med alla tjejer på kth (som också är viktig!). Sen är den dagen borta! Och sen plötsligt är hela veckan borta. SUCK! Egentligen har jag inte någon deadline att passa, men att halka efter är ju aldrig roligt :(

För övrigt, ser det inte ut som på DNs framsida att ryska soldater åker skidor över gränsen till Ukraina?