Nala är väldigt rädd för raketer. Väldigt rädd. Speciellt när hon är inomhus. Hon är även rädd för skottlossningar, kul erfarenhet man får av att bo i Hagsätra. I vilket fall firade vi nyår i Nynäshamns kommun i år. Där får man bara skjuta raketer mellan 21-01 på natten. Det resulterade i att Nala var livrädd kl 23:50-00:10. Helt acceptabelt enligt mig. Mycket bättre än nyårsraketsveckan det handlar om i Hagsätra! Däremot tyckte grannen att det var bra att fira av raketer kvällen efter då både jag och Lu låg och sov (runt kl 18). Snacka om att ge ett dåligt intryck på Nala - båda flög upp och undrade vad som hände, suck. Puckade människor..

Hemma och pausar från resandet. Snart bär det av till USA där jag ska på nästa konferens, och träffa min värdfamilj som jag bodde hos för 13 år sen! Efter det blir det en låååång paus.

Jag har så blandade känslor av att åka iväg. Samtidigt som jag tänker på allt jag ska göra och uppleva, och verkligen typ vilja göra allt nu på en gång , så blir jag så lessen av att lämna bort Nala under tiden, inte kunna umgås med Lu eller fixa här hemma. Vi har fått så otroligt mycket saker som vi måste få ordning på, och jag ser det inte ens som jobbigt att fixa! Allt är lixom kul. Så det är som om jag reser från allt det roliga! Men det stannar väl också kvar.. så när jag kommer hem ska jag ha superkul!   

Det är många skillnader mellan svensk och japansk kultur. Nu när jag varit här ett tag så känns det som om jag kan generalisera lite över vad jag har sett i varadagen. Både om hur samhället fungerar och hur japaner beter sig.

- Japaner är väldigt artiga, de respekterar "ledaren" och tvekar inte att följa vad den säger. En gymnastikgrupp på hotellet tackade alla tränaren när de gick ut från frukosten (eller kanske bara sa godmorgon). De tar även hand om en och ser till att man har det bra var man än är.

- De stannar däremot inte vid övergångsställen. Aldrig. En ignorant svensk skulle dö inom några sekunder.

- Det är en extrem blandning av hög och låg ljudnivå här. De pratar lågt och artigt med varandra, men "personalen" skriker TACK när du går.

- De försöker verkligen prata engelska, fast dom inte kan. Den engelska de lärt sig i skolan räcker verkligen inte långt.. men de försöker verkligen.

- Japaner går till läkaren för minsta lilla, och när han säger att det inte är så farligt tolkar de det som om de kan gå till jobbet. De går alltså väldigt ofta till jobbet sjuka, fast med munskydd. Är fortfarande förvånad över att jag inte sett ett Hello Kitty munskydd.

- De är inte alls lika stressade som i Sverige, de tar en sak i taget. Dock verkar deras "saker" dra över på tiden, och de prioriterar inte sömn. Istället sover de överallt. Så fort de får tråkigt, tex på tunnelbanan eller på en tråkig föreläsning. Ingen skäms över att somna heller.

- Japaner är väldigt organiserade lokalt sett. Tex en forskningsgrupp på universitetet är väldigt organiserad, även en viss tåglinje har en enorm struktur på hur man köper biljetter, går på tåget osv. Men de generella infrastrukturerna saknas. Alla tåglinjer i Japan har tex olika räls. Från Sendai åker två olika tågföretag åt samma håll, på olika räls! Dock är det ju alltid "raka spåret" för tåget då. På universitetet finns det inte heller bara ett trådlöst nätverk, eller möjligtvis två, som vi har på KTH (Eduroam och KTH Mekanik). Varje grupp av strudenter verkar göra iordning sitt eget nätverk, med en egen router.

- Ingen sätter sig på tbanan fast de är i en knökfull vagn. Det är inte som i Sverige där ingen respekterar de prioriterade sittplatserna, här är alla sittplatser prioriterade. Dock finns det små bussar där alla måste sitta.

- De har ett väldigt varmt klimat. Både mänskligt där alla bryr sig om varandra, men också typ 30 grader på kontoret. Jag fattar inte hur de överlever (och är det inte lite slöseri med energi?). I början öppnade jag fönstret, men det stängdes ju ibland, så efter ett par dagar fick jag en fläkt.

Nala fick komma hem från hundpensionatet över helgen  . Önskar bara att jag också var hemma, vad ska jag göra här i Sendai hela helgen lixom??!

Jag bloggar visst inte så ofta, hoppsan. Nu är det dessutom mitt i natten i Sverige, men inte för mig, för jag är i Japan. Det är en otrolig fördel att jobba i Japan när hela Sverige sover, då får jag har superdatorerna för mig själv! Dock blir man även väldigt ensam här. Min handledare tyckte jag skulle åka hit i 3 månader, herrejössesasså. Vad skulle jag tagit mig till? Ytterst få Japaner kan engelska, och de som kan engelska vill man kanske inte besvära med ALLT. Man får ta hand om sig själv typ. Tack å lov för internet :)

Jag kom hit för nästan två veckor sedan. Förra helgen (första helgen jag var här) åkte jag till Tokyo och hälsade på en kollega som disputerade i januari, och som nu jobbar i Tokyo. Han tog med mig på äventyr på stan, men även till Fuji! Jättefint väder fick vi :)

Det var som svensk sommar. Här verkar de dock tycka att det är kallt och har tom på sig mössor när solen inte skiner. Själv svettas jag typ ihjäl. 

En rolig grej är att bebisen har typ anpassat sig efter dygnsrytmen här, på samma sätt som den hade det hemma. Den sparkar på hyffsat bestämda tider, runt 11, 16 och 22 som mest. Ska tänka på det nästa vecka när jag åker hem, om den blir förvirrad eller så :P

Lu och Nala är dom bästa som finns för mig!

Lu tänkte jag väl inte hänga ut så mycket, men Nala tar nog inte illa upp. Hon är alltid glad och hon gör alltid som hon vill. Jag tror det är därför hon är glad. 

Nala är alltid glad över att få följa med. Då trivs hon bäst. Om alla är ute och går så är hon sjukt nöjd. Bäst är det om hon får bada också, då blir allt lite bättre. Det tog inte så lång tid att lära känna Nala, kanske för att hon har en himla stark personlighet. Det är tur att hon gillar godis, då kan man i alla all muta henne, för det har hon inget emot. 

Veganprat!

Vi äter inte så mycket kött hemma. Vi är inte vegeterianer men försöker undvika att äta kött, och tänker även på vad vi köper för kött. Det som är viktigast tycker jag är att man är medveten om vad man äter. Att man vet var köttet kommer från, att man vet att djuret behandlats väl, vilket tyvärr är jättesvårt idag. I programmet säger de "folk har ju ingen aning egentligen", och det tror jag verkligen på. Helst äter jag därför viltkött. Då har ju djuren levt i det fria.

I vilket fall, här om dagen var det en person som sa till mig; "jag tycker inte om att veta vad jag äter för kött, och jag berättar inte det för min son". Anledningen var att hon inte ville ha dåligt samvete, och han skulle äta kött utan att protestera även fast han åt ett djur. MITT I PRICK! Det är EXAKT vad de stora köttproducenterna vill, att vi är ignoranta. Va arg jag blev, på insidan. Producenterna skyller på oss, att vi äter mycket kött för att pressa priserna, men de manipulerar oss så att vi inte ska behöva ta något ansvar alls och därför pressar priserna. Jag skulle bara vilja säga skärp er till de flesta. Är det någon som varit med och slaktat ett djur? Inte jag heller, men jag kan ju tänka mig. Rensa ur tarmar osv, som de pratar om i programmet. Men jag vill inte lägga mig i hur andra människor tänker. Alla har ju en poäng med vad de gör, men ibland undrar jag, förstår inte vissa hur företagen försöker påverka en? Man kanske inte ska äta en hel kossa till middag. Det enda företagen vill är att tjäna pengar. Det enda! Det finns ingen annan tanke bakom det, tyvärr. 

Tänkte bara säga det till alla er som harklar er lågt i varje andetag, snuvar försiktigt på tåget eller pratar tyst för er själva: VI HÖR ER! 

Seriöst, hosta till om ni behöver det, snyt er eller håll tyst bara. Även fast man inte hör vad ni säger i ert mummel så hör jag just själva mummlet, konstant! Kan ju dock bara plugga in hörlurarna i detta fall, men inte på en föreläsning under ett harkelscenario.